Jag har saknat er. Det har gått en och en halv vecka sedan 14 dagar publicerades. Sedan jag fick säga hej då till två sovande tjejer. Jag har hunnit landa, hunnit träffa er och hunnit känna mig trygg igen. Jag saknar Tyskland, det gör jag, men inte så pass mycket att det övervinner varje gång jag får hålla om Fabian. Det går inte ens att jämföra. Det finns inget som kan beskriva de underbara känslorna av att vara hemma igen, och hela min vistelse i det tidigare okända landet, fick en innebörd. Precis som planerat. Jag har inte bara utvecklats som person, ni har också lärt känna mig bättre. En cirkel som blev sluten, ett liv som fortsätter. Fast utan mysiga cykelturer, utan kvällar med svampbob fyrkant på tyska & utan två stycken små sockersöta varelser dom jag brukade kalla för krakarna.
Ps. Remember it's just little talks.
