Jag försöker att flyga, utan att behöva lämna marken. Jag drömmer mig bort, men kan inte skilja på drömmar och verklighet. Jag vet inte om den rosa kvällshimlen får mig att längta hem mer eller om det bara känns som det. Att lyssna på lugn fin känslosam musik får mig helt klart att tänka på er mer. Kanske inte en så strategisk plan. Jag har insett att det finns så mycket oviktigt i livet. Så mycket som man värderar. Utan att det betyder nått. För att istället lägga det värdefulla på hyllan. Jag skulle vilja skriva förlåt på ett vykort och skicka till ett par adresser. Men jag vet inte om det skulle göra skillnad. Så jag avvaktar. En skillnad som egentligen är inrelevant. Alltså det har ju egentligen ingen betydelse om det skulle göra någon skillnad för dem om jag sa förlåt. Men då har jag i alla fall gjort det. Inte gjort rätt, för då skulle jag aldrig behövt sagt förlåt från första början. Men då har jag i sagt förlåt. Skyddat mig själv. Efter att jag har bonkat till någon annan. Även om det är gammalt nu. Var går gränsen egentligen för ett förlåt. Hur dumt måste något vara, för att det ska vara dumt nog, värt ett förlåt. Och vad ska man göra om man vill ha ett förlåt av någon annan? Hur dum måste någon ha varit då. Vad är anledningen till att man inte kommer överens med någon? Vill båda vinna eller ser ingen det riktiga problemet. När har man gett någon en sista chans och vem bestämmer att det är den sista? Är det den som vinner eller den som förlorar som avgör detta. Finns det ens vinnare och förlorare?

 

P.s. remember it's just little talk..