Tre i rad, ja när det gäller cykelturer de senaste dagarna. Idag blev det också 14 km, och jag hade picknick med mig. Hjulen tog riktning Dusseldorf, halvägs dit vände jag på klacken och tog små mysiga landsvägar hem. På mitten blev det lite fika såklar. Undertiden jag satt där på min filt, så kom en gubbe och gick förbi. strax efter kom han föbi igen, i något som jag tror skulle vara jogg, men såg mer ut som gång. Han gjorde små cirklar längs vägen och lunkade förbi mig flera gånger. Han såg ut som en symbol för De omotiverades riksförbund. Tillslut sa jag till han "Det där gör du riktigt bra"! Vilket leende jag fick från denna okända gubben, men också ett "Tack!" Han riktigt strålade upp och knatade vidare, en aning fortare än innan. Det var dagens goda gärning från min sida. Ack så liten, men jag tror det gjorde skillnad.

 

Det är så konstig att du vet nästan allt om mitt liv här nere i Tyskland, men att jag inte ens vet vem du är som sitter och läser detta. Läser du för att du vill, för att du tror att jag förväntar mig att du ska läsa, för att du inte har något bättre för dig, eller för att du egentligen inte alls tycker om mig men tycker att detta ändå intresserar dig. Jag har ingen aning. Varken vad du tycker, vill eller hur du känner mig. För vem är du egentligen? Vad har du för avsikter med ditt liv? Är det sådär glittrigt och framgångsrikt som du tänkt dig, precis som på ett tidningsomslag? Du kanske är den jag ser upp till mest, eller vill hålla mig så långt ifrån som jag kan. Jag önskar väldigt få människor olycka. Om ens någon tillhör den gruppen. Smärta är inte min största fiende, det är elakhet. Ondska och ilska kan skapa monster som jag vill hålla mig från. Jag har lyckats att omformatera mycket av det som kändes ilsket i mig, här under min vistelse i Tyskland. Nu kan jag hantera det bättre, när det bubblar upp till ytan, för det gör det så småningom. Jag har trott att man kan glömma allt, göra om, göra rätt, alltid vara glad, alltid lyckas men också alltid tror på sig själv. Jag har insett att allt det där är lögn. För det går inte att alltid, hela tiden, vara nöjd med allt. Det det tror jag inte heller det är meningen att man ska vara. Livet går ut på dileman som ska nötas och kläckas. Jag hade inte viljat födas till ett problemfritt liv. För då hade jag inte utvecklats, och då hade jag inte träffat dej min vän. För säg mig, vem är du?

 

Ps. remember it's just little talks..