Musik , lyssna läs.

 

Jag undrar hur ni kommer att minnas mig, den dagen jag slutar andas och såsmåningom kommer att omringas av jord. För att förmultna tills denna planet går under. Oavsett när den dagen kommer att ske, så undrar jag. Hur ni kommer att minnas mig. Man vet egentligen inte hur många fler somrar som man kan få se svalorna flyga över  gårdsplanenad, vad som väntar på en här i livet. Det finns så många som överumplas av den stora mörka skuggan, mitt i livets ljusaste dagar. Men om något skulle vänta på mig runt hörnet, så är jag glad att jag inte vet. För att ha en stress över sig tills det sista andetaget kan väl inte vara det optimala för ens själ. När jag väl når min dag, den som kommer vara min sista. Då vill jag vara stolt över vad jag har åstakommit, och bidragit  med, till denna värld. Jag vill inte ångra mina misstag, eller ångra att jag träffat dej. Jag vill kunna stå för allt som har med mig att göra, även om exakt allt kanske inte uppfattas som det mest positiva. Då kommer jag hoppas att jag varit snäll mot dig, att du undankommit mina dåliga dagar och de saker som inte får mig att lysa av glädje. Jag kommer hoppas att du hade den rätta bilden av mig. Den bilden jag ville förmedla. Som jag ser så tydligt, men ni kanske inte ser den alls, om annars, suddigt. Du kanske är den som jag så gärna hade velat lära känna, men att det aldrig blivit av. Du kanske är den jag hade velat säga förlåt till. Men att jag inte samlat modet. För att jag trodde att jag skulle komma till den dagen, men att jag inte hann. Jag hoppas i alla fall att jag kan ge dig lite mer LIV, genom att vara mig själv, i mitt skratt, med mitt sätt och min stil. Min stil av att vara jag. Jag slår vad om att jag är bäst på den stilen. Eller det kanske du kommer var, när du minns mig.

 

P.s. Remember it's just little talks..